Jag hade klätt mig varmt för att vara ute ett tag. Sedan gav mig iväg in i skogen med liggunderlag så att jag skulle kunna sitta en stund utan att bli kall. När jag satt mig till rätta och bett om beskydd, väntade jag bara… jag väntade på att stillheten skulle infinna sig inom mig.
Efter några minuter infann sig stillheten och jag kände mig ett med naturen. Det är en översvallande känsla och samtidigt en ren och avskalad känsla, att inte vara mer eller mindre än något annat. Att vara delaktig i allt som sker. Jag kände mig hel och helad.
Efter att ha varit en stund i denna känsla gjorde jag mig beredd på att bryta upp. Jag tackade alla riktningar, packade ihop mina saker och gav mig iväg. Då blev jag uppmärksam på en känsla av obehag i bröstet, jag inte dragit ihop mitt hjärtchakra. Jag bestämde mig genast för att dra ihop hjärtchakrat och kände då hur lugnet spred sig i kroppen igen. Där fick jag verkligen en lärdom att ta till mig, att inte gå med hjärtchakrat vidöppet hela tiden.