Hon, kvinnan hade kallat på mig ett tag innan vi kom oss iväg till gravröset. Vi möttes båda av en stark känsla som nästan knuffade oss bakåt. Jag gick i en vid cirkel omkring röset, sjöng min ordlösa sång och skallrade samtidigt. När jag gått ett varv runt blev energin mjuk och behaglig.
Vi stod båda stilla ett tag, Maria trummade, och tillsammans kände vi in energin som blev mer och mer inbjudande. Jag gick sedan balanserande på stenarna upp till mitten av röset utan att flytta på någon av stenarna. Jag lade ner våra gåvor där i mitten, då fick vi se och känna en enorm ljuspelare som öppnades för oss. Ljuspelaren tog oss både långt ner till moder Jord och långt upp i himlen, som ett världsträd. Därefter bildades ett valv omkring ”trädet”, från rötterna och uppåt och från kronan och nedåt. Det var en stark och vacker upplevelse för oss båda. Vi blev sittande där ett tag innan vi tackade för oss och begav oss hemåt igen.