Efter vår välbehövliga semester var jag ute i skogen och bara kände in allt – vinden, solen, ljudet från träden och fåglarna.
Jag satte mig ner, stillade mig och bara tog emot allt. Då får jag se en ljusvarelse som kommer emot mig och vill att följer med in i ljuset, in i berget.. Hon tar min hand och leder mig ner i svackan mellan kullarna och sedan upp igen på nästa kulle. Där möter jag bergets väktare, som strålar av ljus.
Han säger dessa ord: ”Var som du är och försök inte att passa in! Då först är du äkta mot dig själv.”
Förställ dig inte, var dig själv och känn att du är äkta, att du är sann mot dig själv, är det jag lärde mig av honom. Försöker du passa in förlorar du till slut dig själv och känslan av vem du själv är.